I drygt fem år har jag följt en brevduveklubb i Malmö. För några månader sedan fick jag ett stipendium från Riksförbundet Svensk Fotografi, för mitt arbete med att dokumentera denna sport och dess utövare.
Jag åker bort till Valdemarso lite då och då. Försöker följa det dagliga livet, med att föda upp och ha brevduvor. För att att levande djur, kanske upp mot drygt 100 st duvor, att ta hand om, är lite av en livsstil. Man träffas och umgås med klubbkompisar i och runt duvslagen.
I går hälsade jag på hos två av klubbmedlemmarna i deras duvslag. Den ena av dessa är en av de få kvinnor, som sysslar med duvsporten.
Detta var vid tio-tiden, så jag fann Siv i full färd med den dagliga morgonstädningen av duvslaget.
Plötsligt så kom en av duvorna i lätt glidflygning…
…och landade på hennes rygg.
– Han brukar göra så, berättade Siv. Sen sitter han där tills jag sopat färdigt.
Han är en av hennes favorit duvor. En busig och stark duva, fortsätter Siv berätta.
Efter en puss på näbben, släpper hon honom och han flyger upp och i väg på en kort runda, runt duvslaget…
…för att sedan sätta sej väldigt majestätiskt på taket till sitt ”kungadöme”.
Detta är ett litet eget ”samhälle” i vår stad. Här finns lite drygt 30 medlemmar som föder upp och tävlar i denna lite undanskymda sport.
// Conny
PS Sedan 2016 har jag följt Brevduveklubben FRAM.