Månaderna har rullat på sedan jag var senast och besökte mina vänner på Brevduveklubben Fram.
Anledningarna till det drygt ett år långa uppehållet är många, men den enda anledningen som är relaterad till klubben, är att JAG kört lite fast.
Det vill säga, det känns som jag tar samma bilder igen. Det känns inte som jag får fram mer av brevduve-sporten i mina foto.
Så ett medvetet uppehåll, som kanske blivit liiiiite för långt, kändes som ett sätt att komma igång igen.
Men i början av oktober blev det två besök. Först på onsdagen med att plåta lite duvor som ruggade hos Bosse och Kenneth. För duvor som ruggar har jag faktiskt inte tagit en enda bild på, under de åren som jag varit gäst hos klubben.
Dagen efter så blev det inte så mycket duv-foto, men istället fick jag mej en redigt go lunna-knacke – det var ju torsdag !
Torsdagar året om, men någont enstaka uppehåll, så träffas järn-gänget hos Bosse och käkar Lunna-Knake !
Det som jag nu känner är det jag vill komma igång med igen, är att fotografera ett porträtt på alla i BK FRAM.
Ett porträtt där varje medlem håller sin favorit-duva…